Din oberoende källa till kunskap om ekomarknaden.

2018 – Ett Annus Horribils...


Cecilia Ryegård

Ibland kommer eländigheterna på en gång. Så har det verkligen varit i år. Inte nog med en sommar som var som en skärseld för grödor och vattenstånd, därutöver har det tillkommit mer tunga stenar att bära på i ekobranschens ryggsäck. Men av  att bära på sten blir man stark och när bördan lättar, för det gör den alltid för den som inte kastar in handduken, blir stegen desto spänstigare framåt.

Här på Ekoweb försöker vi alltid hålla en positiv grundfilosofi. ”Ett NEJ är början till ett JA”. ”Ligger det hinder i vägen hittar man nya vägar runt dem”, ”Det finns inget som heter det går inte”. I år har man sannerligen haft användning för dessa små halvfilosofiska livsvisdomar.

Halverad skörd...
Den ekologiska skörden halverades i spåren av torkan. Effekterna av detta kommer vi att få leva med länge. Effekterna är i skrivande stund heller inte helt fullt greppbara eller möjliga att överblicka.

...slaktkö...
Till detta kom ett grillförbud som ytterligare fyllt på en redan påtaglig slaktkö till bredden, sjunkande priser och foderbrist som gjort att ännu fler velat lämna sin djur till slakt. Ett faktum som i och för sig alltid föreligger i slakteribranschen: höga priser, brist på djur, låga priser överskott på djur.

...sviktande marknadsledare...
Som grädde på moset en detaljhandel som skiftat fokus från ekologiskt till andra, mer hypade trender som man i dagsläget kanske tycker känns fräschare. Detta främst hos marknadsledaren. Någon berättade att detaljhandeln har svårt att fokusera på mer än en trend i taget. Det är förståeligt. Däremot hade man kanske hoppats att man skulle sett ekologiskt som en så pass etablerad del av sortimentet och viktig del för försäljningen att den nu levde sitt eget liv med kontinuerliga kampanjer och lanseringar.

...avsaknad av ansvar...
Att detaljhandeln skulle ta ett ansvar för de signaler man i många år skickat – att den ekologiska råvaruproduktionen borde fler och mångdubblas, att någon ände på efterfrågan inte finns, det hade nog i och för sig få trott. Men kanske ändå att man inte så lättvindigt skulle hoppa på ett annat tåg utan att ha fullföljt den resa man påbörjat... Ironiskt nog producerar nu till exempel svenska KRAV-grisbönder exakt den volym som handeln sagt att man efterfrågar. Nu klarar handeln inte av att sälja den.

...larm – åt fel håll!
Dessutom kom oroväckande larm om höga dioxinhalter i ägg, som fick inleda året och hög arsenikhalt i ekologiskt ris, som fick avsluta året. OCH ett livsmedelsverk som klargjorde att det inte spelade någon som helst roll att välja ekologiskt för hälsan. Begreppet ”Cocktaileffekten”  är inte något man där känner till och man verkar tro att om den finns är den i så fall något man kan uppleva i en bar...

Är eko lika bra som konventionellt svenskt?
Utan vidare värdering i sakfrågan så går det också att konstatera att det ständiga mantrat som nötts och blötts på otaliga bondeträffar och agrara mötesplatser och sedan ut till resten av omvärlden, att svenskt konventionellt är lika bra som ekologiskt, eller bättre, har skadat utvecklingen för ekoförsäljningen. Ingen har på riktigt kunnat/vågat utmana det påståendet! Vad ska man sälja som ekoaktör om man inte får belysa mervärdena gentemot svenskt konventionellt? Varför ska då konsumenten alls välja ekologiskt?

Var är er champion?
Finns dessa mervärdena då över huvud taget? Det måste man ju i fas ett bli säker på. Man måste där ha säkert på fötterna, så säker att man vågar vidhålla sin ståndpunkt även om det blåser och man får lite stryk. Någon eller några måste skickas upp på barrikaderna och slåss för ekologiskt. Någon måste ta den fighten. Frågan är vem? I dagsläget verkar ingen champion stå redo  i kulisserna att ta upp den glödheta bollen. 

Lite uppfriskande antagonism
I grunden kanske vi inte ska vara rädda för lite uppfriskande antagonism mellan eko och konventionellt. Så länge man håller spelreglerna rena och fortfarande kan mötas på mitten av spelplanen och skaka hand efter en hyfsat renhårig match. När eko får belysa sina mervärden ger det också möjlighet till att svenskt konventionellt får göra det. Något som varit ett dilemma under överskådlig historia att man haft svårigheter att lyckas med. I skenet av det ekologiska mervärdet har svenskt konventionellt en betydligt mer hyfsad chans att lyckas motivera sina mervärden också. Här måste också till en listig strategi. Tillfälliga Pyrrussegrar ger sällan långsiktig vinning.

Tilltufsad - men i högsta grad levande!
Det är ändå med en förhoppning om ett ljust 2019 som jag avslutar årets sista ledare. I slutändan av brukar det oftast visa sig att man ändå levande tog sig igenom de flesta kriserna, kanske lite tilltufsad, men med nyttig och viktlös erfarenhet i bagaget. Snart kommer gräset och grödorna spira igen. Kanske kan man också drista sig till att tänka att trender kommer och går – men ekosektorn består?

God jul till er alla!
Cecilia Ryegård

2019-01-07